Mitt favoritbakverk! Munkar är ju helt gudomligt gott och det här receptet var enkelt att lyckas med (säger jag efter att ha testat ett helt värdelöst recept alldeles innan detta). Låt munkarna jäsa länge och se till att ha rätt temeratur på oljan. Var försiktig med oljan också, den får inte bli för varm. Här är receptet, från Roy Fares.

Chokladmunkar Ca 20 st små.

15 g jäst

1 msk ljummet vatten (fingervarmt, 37 grader).

80 g smör

4 dl mjölk

1,5 dl strösocker

1 tsk salt

2 ägg

12 dl vetemjöl

1 l matolja (till fritering)

Chokladglasyr

40 g smör

½ dl sirap

½ dl kakao

110 g hackad choklad

1 msk socker

strössel

Gör så här:

1. Smula jästen i en bunke och häll över ljummet vatten, lös upp jästen med en sked.

2. Smält smöret i en kastrull, häll över mjölken och värm till fingervarmt.

3. Häll smöret och mjölken över jästen och tillsätt strösocker, salt, ägg och mjölet.

4. Blanda till en slät deg och låt sedan degen vila i cirka 10 min.

5. Lägg upp degen på ett mjölat bord, kavla till en ca. 1 cm tjock deg. Tryck ut rundlar med en utstickare, eller ett glas och tryck sedan ut ett mindre hål i mitten av munken, så den blir ringformad.

6. Låt dem jäsa till dubbel storlek cirka 1 1/2 timme under bakduk. Gör glasyren under tiden.

7. Hetta upp oljan till 180 grader i en kastrull och fritera de jästa ringarna cirka 1 minut på vardera sida tills de får en gyllenbrun färg (för mig gick det snabbare än så).

8. Lägg munkarna på hushållspapper så de rinner av och doppa dem sedan i chokladen och dekorera som du vill, t.ex med strössel eller hackade nötter.

Glasyren:

Lägg alla ingredienser i en kastrull och låt det smälta ihop på medelvärme. Rör till en slät smet och smaka av.

Helgen bestod av två misslyckanden. Ett från min sida och ett som vårt fantastiska land - eller folket i det - stod för. Det var ett lite kallare Sverige vi vaknade upp till idag. Det känns så oerhört tråkigt, men jag tänker se det som en engångsföreteelse och som något som de kommande fyra åren kommer att ändra på. Nog om Sveriges misslyckande och mer om mitt.

 
Munkar. Så fort jag hör ordet så kastas jag 20 år tillbaka i tiden när jag och mamma stod på Dunkin donuts i Miami och min ögon var tefatsstora. Lyckan var total när jag fick välja och vraka bland alla färg- och smakexplosioner som fanns bakom glasdisken. Sen dess har jag varit helt såld på dem. När jag var 12 år så råkade jag av en händelse få möjlighet att äta chokladmunkar till frukost några gånger i veckan och om det skulle vara kroppsligt genomförbart att äta chokladmunkar till frukost varje dag så skulle jag definitivt göra det än. Därför var besvikelsen total när jag i lördags kväll äntligen skulle få gå lös med friteringen. Det var bara det att degen var helt värdelös. Totalt värdelöst recept och något ovan fritterare. Resultatet blev brända, hårda skal och superdegig mitten. Jag kastade samtliga, utan två som jag åt upp på rent tjur.

 
Note to self - munkdegar ska alltid jäsa. Om det inte står så i receptet, välj ett annat recept. Jag gjorde nämligen om allt dagen efter med nytt recept och jäsning -  och då blev det så jäkla bra. Den fine sambon kommenterade det hela med ett glatt "det här är ju ungefär som när du skulle koka kola i lägenheten, hur många kok var det du gjorde? 4-5?". Humöret var i alla fall bättre den här gången.

 
Jo, en till sak. Använd inte en plasttång vid frittering - då smälter den. Så nu är vi nog fulla med diverse keminkalier från het olja ihopsmält med plast.
Det lyckade receptet finns här.

Dag 2, gör om, gör rätt!